Blåögd?

Jag har fått höra rätt så mycket att jag är både blåögd och naiv. Men jag litar såklart inte blint på vem som helst.
Dem jag verkligen litar på är dem jag bryr mig om och tycker om. Men tyvärr så kan man inte lita på dem heller har jag märkt. Så det bästa är väll igentligen att inte lita på någon.

Hur var helgen i Southharbor då?
Såg en del filmer. Doomsday rekommenderas till den som vill se en grymt överdriven splatter med inslag av action.
Sen gick vi på bio och såg Sex and the City. *host* Ja, jag var den enda killen på bion... men den var faktsikt bättre än jag trodde. Visst var det en chick flick (tjejfilm) men den var rolig och bra. Om man tror på att hitta den rätta osv bla..bla..bla
Sen Pursuit of happiness med Will Smith. Sjukt mysig och härlig film. Verkligen the world is yours, if you will fight for it.
 (I can do that)
Och för att denna blogg inte ska smaka för mycket östrogen så slänger jag in en liten fight film



Doomsday- 2/10                            Katastrof
SATC- 6/20                                      Sevärd
Pursuit of happiness- 8/10          Borde ses av alla

Vi skiljdes iaf som vänner och båda kände likadant. Magin var borta, fanns inget att fortsätta på.
Skönt att båda kände det så ingen blev sårad. Ska iaf åka till Amsterdam på sensation black om 2 veckor.
Kommer bli så sjukt GRYMT!

Kommentarer
Postat av: Sara

Så länge det är människor det handlar om finns det såklart ingen garanti att de inte förändras, klantar sig eller rentav sviker. Men är det verkligen bättre att inte lita på någon? Hur kul är livet när man står helt ensam och inmurad från alla starka känslor man bara får när man verkligen släpper in nån? Och när man låter andra lita på en själv, och verkligen kan göra en skillnad i deras liv, betyda något. Rätt meningslöst annars, platt och tråkigt..? Man behöver inte lita på alla, men ibland är det värt risken :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback