En liten fabel
Det var en skorpion som bodde vid vattnet. Varje dag så såg han över till andra sidan och undrade hur det var där.
Det var inte långt, max ett 20tal meter. Men för en icke simkunnig skorpion så var det mycket.
I vattnet bodde det ett gäng regnbågsfiskar, de hade sett skorpionen varje dag blicka ut över vattnet.
-Jag ska simma dit och prata med honom! Sa en av fiskarna
-Nej, gör inte det. Man kan inte lita på skorpioner! svarade dem.
Men en dag simmade han ensam upp. Skorpionen berättade hur allt låg till.
-Men jag kan hjälpa dig över! Svarade fisken glatt. Så skorpionen hoppade upp på fiskens rygg och tillsammans begav de sig av mot andra sidan. Väll framme så hoppade skorpionen av och stack fisken med sin gifttagg.
-Varför? Frågade fisken med sitt sista andetag.
-Det är min natur helt enkelt! svarade han och gick.
Ja, jag ska inte predika sensmoralen i denna historia. Det får ni själva klura ut. Tyckte bara den var jäkligt skön historia.
Allt kan man inte ändra på. Ska man försöka iaf??